Det ökar inte på något sätt vår valfrihet om vårt närmaste apotek ägs av staten eller av AB Ruffel & Båg. Så länge detta apotek ligger kvar på samma ställe, har samma utbud och öppettider, så tillför en sådan privatisering noll och intet.
Om däremot tjänsten utvecklas - öppettiderna och utbudet utökas - ja, då kan det sägas att vår frihet att välja har ökat. Om vi kan åka till macken och köpa huvudvärkstabletter när apoteket är stängt så är det en förbättring. Men det berodde i så fall inte på privatiseringen. Staten hade som ägare kunnat göra samma sak och därmed öka vår valfrihet.
Eller ta det här med elektriciteten. Avregleringen av elmarknaden har inte tillfört vår frihet någonting. Vår valfrihet består i att kunna tända eller släcka lamporna eller att sätta på spisen när vi vill. Det spelar liksom ingen roll vem vi valt som leverantör av elektriciteten. Så länge elen fungerar.
I stället har vår valfrihet minskat genom avregleringen av elmarknaden. Vi tvingas ägna tid åt att fundera och fylla i papper för att få samma sak som vi fick tidigare. Dessutom har det blivit dyrare, vilket också har minskat vår frihet. Vi har fått mer besvär och tvingas betala mer för samma tjänst. Vilken idiot var det som hittade på detta?
När det gäller telefonin så har den blivit billigare efter avregleringen. Men det beror inte på avregleringen utan på den tekniska utvecklingen. Att behöva fundera över vilket bolag som levererar den bästa tjänsten tillför inget. Tvärtom. Vi kan nöja oss med att staten levererar den bästa tjänsten och att de sämre alternativen inte blir valbara. Vem vill ha friheten att välja det som är sämre?
Att sälja ut sjukhus och vårdcentraler ökar vår valfrihet lika lite som utförsäljningen av apotek. Samma sak med skolan. Visst, vi skulle gärna vilja välja en skola som är bättre än den vi går i. Men det borde alla få göra. Få en skola som är bättre, alltså. De stackare som inte förstod vad som var bättre eller inte fick plats i den bättre skolan, ska de fortsätta att gå i den sämre skolan? Vi tycker att alla borde få rätt till det bästa!
De flesta av de "valfrihetsreformer" som genomförts på senare år handlar om våra grundläggande behov. Sjukvård, skola, medicin, elektricitet, telefoni osv. Det handlar om delar av våra liv som bara borde fungera. Många basala behov borde vi kunna tillfredställa gemensamt, så att vi inte behöver ägna vår dyrbara tid på jorden till att bekymra oss om sådant.
Att inte behöva oroa sig över livets nödtorft är ett tecken på framsteg i mänsklighetens historia. Alla människor behöver arbete, bostad, sjukvård, utbildning, elektricitet och telefoni. Här finns samordningsvinster att göra!
Genom att fixa livets nödtorft tillsammans får vi tid över till valfrihet inom de högre sfärerna av mänskligt liv. På så sätt kan vi får ett samhälle där individer kan växa, där "envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling", som Marx sa.
Marx må betraktas som utopiker. Det kanske aldrig går att nå ett idealtillstånd för mänskligheten. Men vi kanske borde sträva åt det hållet. Marx ord i Den tyska ideologin är spännande:
"Staten reglerar produktionen, och detta gör det möjligt för mig att göra det
ena i dag, det andra i morgon, jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, sköta
kreatur på kvällen och kritisera efter kvällsmaten, allt efter vad jag vill,
utan att jag för den skull någonsin blir jägare, fiskare, herde eller kritiker."
En återgång till kampen för överlevnad är inte utökad frihet för oss. Vi vill få frihet att leva - inte bara att överleva.
